Svenska Kvinnors Vänsterförbund

Svenska Kvinnors Vänsterförbund -

Stopp för all export av krigsmateriel till diktaturer

 

 

 

Frågan är brännande aktuell, inte bara för Miljöpartiet, utan för alla engagerade i fredsfrågor.Enligt riksdagsplaneringen ska regeringen lägga fram en proposition om ett nytt regelverk för export av krigsmateriel i juni. Det är allmänt känt att Sverige exporterar vapen och krigsmateriel till länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter. Det är också känt att kravet på att sätta stopp för sådan vapenhandel har ett brett stöd både i riksdagen och ute i landet.

Det är 25 år sedan regelverket ändrades. 2011 beslutade riksdagen att regelverket skulle skärpas, pressad av en stark opinion som shockats av omfattningen av det militära samarbetet med Saudiarabien.

Den parlamentariska Krigsmaterielexportöversynsutredningen, känd som KEX-utredningen, tillsattes följande år. I juni 2015 presenterade den sina slutsatser. Ett av de viktigaste förslagen var att ett demokratikriterium skulle införas för länder som Sverige får exportera krigsmateriel till. Det föreslagna demokratikriteriet kommer att utgöra ett hinder för att exportera till stater som inte lever upp till detta.”Så bra, tänker man. Då kan vapenexporten upphöra till diktaturer och auktoritära stater som uppenbarligen inte kan definieras som demokratier.

Men det gäller att passa på formuleringarna och noga analysera varje ord. Små förändringar i ordval kan ge dramatiska konsekvenser för vad som sedan kommer att styra vapenhandeln lång tid framöver. ”Ett hinder” kan tolkas på olika sätt. Det kan betyda ett absolut hinder, men kan också öppna för tolkningen att hinder kan man ta sig över om viljan finns. 

Än mer oroad blir man av formuleringen i anslutning till det ovan citerade: ”Den politiska helhetsbedömningen blir kvar där utrikespolitiska skäl ska vägas mot säkerhets-och försvarspolitiska skäl.” Alltså inget tydligt förbud! Säkerhets-och försvarspolitiska skäl kan ju berättiga en massa undantag och få till följd att ingenting förändras i praktiken. En käftsmäll för dem som i åratal kämpat för anständighetskravet att Sverige ska sluta sälja vapen till diktaturer för snöd vinning och som haft höga förväntningar på utredningen.

Ordet diktatur används förstås inte i officiella dokument och uttalanden. Det är ”icke-demokratier” frågan gäller, det närmaste man vågar sig det obekväma ordet. Att definiera en demokrati, därmed en icke-demokrati är dessutom en svårighet utredningen kämpar med. Det finns inga vedertagna definitioner. ”Länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter” är en definition av en icke-demokrati, men så klart finns det tolkningsmöjligheter även här.

Den ena remissinstansen efter den andra påpekar att utredningen inte formulerar sig tillräckligt skarpt för att export av krigsmateriel till diktaturer tveklöst ska stoppas. Till och med ISP Inspektionen för strategiska produkter, som är den instans som ska tillämpa reglerna, skriver i sitt remissvar: ”Det är svårt att se att detta förslag skulle innebära någon skärpning i förhållande till formuleringen i dagens riktlinjer. ”

Till råga på allt vad oklarheter gäller rapporterades i april från regeringens preliminära lagrådsremiss om vapenexporten. Där står att ”Sverige inte bör exportera vapen till icke-demokratier”, vilket innebär en försvagning jämfört med Kexutredningens ”hinder”. Att Sverige inte bör exportera vapen till dessa länder är till intet förpliktigande och knappast ett tydligt besked om stopp.

Under tiden finns starka intressen som ser till att exporten av krigsmateriel till länder som styrs diktatoriskt ökar och nya långtgående kontrakt skrivs. Trovärdigheten i regeringens politik för mänskliga rättigheter och demokrati undermineras. Det skaver när en feministiska utrikespolitik kommer på tal så länge som vapenexport sker till förtryckande regimer vars kvinnor inte ens är fullvärdiga medborgare. I Lagen om krigsmateriel står uttryckligen att vapenexporten inte får stå i strid med svensk utrikespolitik. Uppenbarligen gör den det. Hänsyn måste tas till Politiken för global utveckling (PGU), vars kärna enligt regeringen är att de politiska beslut som fattas i Sverige ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Vapen ­export får inte ske av sysselsättnings- eller näringspolitiska skäl heter det i utredningen. Detta sker uppenbarligen också hela tiden. Vapenexporten kan inte leva ett eget liv vid sidan om politiska beslut.

Ett konstruktiv förslag som Socialdemokrater för tro och solidaritet för fram i sitt remissvar är att tillsätta en utredning i samma anda som utredningen från 1984 ”Med sikte på nedrustning – omställning från militär till civil produktion i Sverige”. Det pekar framåt och det stödjer vi helhjärtat.

Kexutredningen har nu två år på nacken och regeringens proposition fördröjs kanske ännu en gång. Om det betyder att man har svårt att komma till skott så ska den veta att en majoritet av svenskar kräver ett absolut förbud för export av krigsmateriel till diktaturer och andra länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter. Politikerna får inte svika denna gång.

Kategorier: Artiklar