Noveller för hängmattan eller annorstädes

novellerAlice Munro: Brinnande livet (2013),
För mycket lycka (2010)

”När jag var ung bodde jag i slutet av en lång väg, eller en väg som verkade lång i mina ögon”. Detta är början på en novell i ”Brinn-
ande livet” och vi hamnar direkt in i historien. Samlingen med samma namn kom på svenska i år och har fått uppmärksamhet och beröm.
”För mycket lycka” från 2010 finns nu i pocket. Novellen med samma namn handlar om matematikern Sonja Kovalevsky och är en av få noveller som inte utspelar sig i Ontario Kanada där författaren är uppvuxen. Novellen utspelar sig till en del i Stockholm då Stockholms Högskola var det enda lärosäte som ville anställa en kvinna och det är en för oss intressant bild av Sverige.
Minnen spelar en stor roll i Alice Munros författarskap och hur minnen påverkar oss och hur vi hanterar dem genom åren som går. Vi skapar om dem på nytt och minnen vi berättar för andra innehåller annat stoff. Novellerna utspelar sig oftast i vardagliga miljöer handlar om vardagliga människor, de åker och handlar, arbetar, är på lägerskola, semestrar och om familjeliv. Kvinnor står i centrum och är ofta de som berättar och minns. Högst vanliga händelser kan få ödesdigra konsekvenser, en enkel episod och allting förändras. Det finns en viss förståelse i hur något enstaka ögonblick kan förändra tillvaron kanske för alltid. Som det är i livet för oss alla.
En novell kan vara som en hel roman, med sin realism, skärpa och känsla. Iakttagelser av mänskligt beteende och med psykologiska djup.
”Southern Ontario Gotic” har ibland hennes verk benämnts, litet förvånande för mig och visst kan man ana ett drag av ”the evil in human sole” i några noveller . Riktigt kuslig är novellen ”Barnlek” i ”För mycket lycka”. De sociala och empatiska i yrkeslivet visar helt andra sidor i den privata världen.
Karin Beckman