Innan floden tar oss

Helena Thorfinn, ”Innan floden tar oss”
Norstedt 2012

”Förmodligen sov Allah den kvällen när Mukta brändes till döds, eller så var han i moskén nere vid floden med de rättrogna männen och lyssnade till deras kvällsböner”.
Nej, Allah hör inte skriken när hennes sari brinner, varken han eller några andra har hört eller sett någonting denna vackra bengaliska afton när nittonåriga Muktas kropp ligger sönderbränd på gårdsplanen. Allah varken hör eller ser överfall och våldtäkt på Muktas yngre syster Mina. ”Bara din Allah kan skydda dig” men vart tog han vägen? ”Vi alla tillhör Gud och ska återvända till honom”, en fras som återkommer i boken som tröst och förklaring, när det inte finns någonting annat. Som kvinna kan du arbeta dag som natt på fabriker som kan vara grundade på bistånd från väst, men ändå aldrig få pengar till att mätta barn och till skolavgifter finns inte en tanke på. Bor man i närheten av bideshi-världen, den västerländska, kan man ha tur få jobb med relativt förmånliga villkor.
Mot den ständiga kampen att överleva för de flesta, står det svenska biståndsparet som lyckats motstå dragningen att inte se eller inte höra. De står för en empati, en ansvarskänsla och en kampvilja som vi som läsare behöver för att orka fortsätta. Det är genom dem vi också får ta del av det internationella samfundet och dess aktörer på olika nivåer.
Vägen från offentliga medel till privata fickor är ett av spåren i boken vi får följa. Författaren har arbetat på ambassadnivå i Bangladesh och det är en mångtydig och initierad bild som ges, en verklig kritik mot den nya biståndspolitiken via näringsliv, inte några u-länder, för nu är det tillväxtmarknader men i praktiken win-lose för dem som Allah varken ser eller lyssnar på. En välskriven roman och stundtals med en mycket vacker språkdräkt särskilt i berättelsen om Mukta och hennes syster Minas liv. Korruption är för dem som en del av andningen, som bangladeshier betalar du en liten summa för det mesta. Det finns alla möjligheter att reflektera över korruption, dess yttringar och verkningar. I ett land där det saknas samhällsstyrning och som har hopplöst korrupta samhällsinstitutioner måste man kanske skilja på olika arter av korruption.
Den som intresserar sig för kvinnors villkor och biståndspolitik tycker jag ska läsa den här boken, dessutom är det en berättelse om människor i ett av världens fattigaste och mest korrupta länder där den inhemska eliten saknar intresse för att förbättra någonting annat än sin egen rikedom och att utnyttja sina fattiga landsmän. Skönlitteratur istället för rapporter. Läs romanen för miljöskildring, doft av kikärtsbollarna, stank av urin, se bostäder och framför allt för alla människorna där vänskap, kärlek och kamratskap finns.
Karin Beckman