En första maj hälsning

 

På första maj brukar vi I Göteborg stå under körsbärsblommorna i myllret på Järntorget med bokbord, smörgåsar och kaffe. Så småningom brukar vi också bryta ut i sång som hörs någorlunda i sorlet tack vare Barbro Fridéns dragspel och goda humör. Men idag sitter jag mol allena på ”landet” i norra Bohuslän och tittar ut på grönt gräs som spirar och björkar som nätt och jämt slagit ut. En så konstig första maj! Alla de krav man vill ställa tillsammans med andra för att samhället ska fungera mera rättvist får inget uttryck och det känns frustrerande. Kraven ligger ändå kvar, många förstärkta av detta Corona gissel som invaderat våra liv.

Inte minst ligger fokus nu på hemtjänsten, vars personal, de flesta kvinnor, står i främsta ledet för att värna om de mest utsatta. Nu är det viktigt med prioriteringar. Nu MÅSTE man se över de anställdas ofta orimliga arbetsvillkor, som jag upplevt på nära håll då min man fick hjälp i flera år. När stora pengar satsas på att hålla igång Sveriges ekonomiska strukturer får inte äldreomsorgen glömmas bort. Det vore orimligt om de sedan tidigare planerade nedskärningarna genomförs.

Man letar ljuspunkter i det mörka. Någonstans kan man finna tröst i att världens alla länder är inställda just nu på att rädda så många liv som möjligt. I medierna har det skrivits en del om boken Pesten av nobelpristagaren Albert Camus, som beskriver hur människor i staden Oran i Algeriet reagerar när de drabbas av ett pestutbrott. Jag råkade skriva min trebetygsuppsats i franska om den för ganska många år sedan. Ett av Camus perspektiv är det paradoxala vi befinner oss i nu att just när vi isoleras från varandra upplevs den mänskliga gemenskapen som starkast. Alla människor är berörda. Det ger hopp om att det fina 1:a maj ordet solidaritet fylls med innehåll och ger förtröstan inför framtiden.

1:a maj hälsning

Ianthe