Cynthia Enloes böcker om kvinnor och militarisering

Två av Cynthia Enloes böcker som varit banbrytande i kartläggningen av den spretiga företeelse som kallas militarisering är Bananas, Beaches and Bases Making Feminist Sense of International Politics från 1989, samt Maneuvers The International Politics of Militarizing Women’s Lives tio år senare.

Tidigt, innan globalisering etablerats som forskningsbas i akademiska kretsar, började Enloe kartlägga genusstrukturer inom det militära och hur politik på internationell nivå påverkar kvinnors liv. ”Det personliga är globalt; det globala är genusstrukturerat” som det heter i inledningen till en nya utgåva av Bananas, Beaches and Bases år 2000. ”Om vi inte tar kvinnors erfarenheter i all sin mångfald på allvar, om vi agerar som om hanteringen/manipuleringen av idéer om manligt och kvinnligt inte är politiskt, utan bara ”kulturellt”, riskerar vi, tror jag, att underskatta hur mycket våra liv faktiskt är politiska. Då riskerar vi att vara globalt naiva, dvs att vi också underskattar hur mycket arbete och politiska resurser som dagligen satsas i utformningen av internationell politik. Att inte förstå vilka krafter som verkar i världen är utmärkande för en icke-feministisk analys.”
Hollywoodnostalgi och baser
Bananas, Beaches och Bases tar oss på en tur genom olika arenor för internationell politik, diplomati, kolonialism och Hollywoodnostalgi (bananas), turistindustrin (beaches), militär expansion och utländska baser (bases), nationalistiska rörelser, hur rika och fattiga länder interagerar, allt speglat genom olika kvinnors liv och erfarenheter. En feministisk, sammanhållande tråd löper genom de mest disparata företeelser och visar hur vardagliga föremål, händelser och processer som inte tycks ha något samband med det militära visar sig vara kontrollerade av, eller beroende av militära institutioner och militärt präglade tankemönster.
Maneuvers är i stort en fortsättning på Bananas, Beaches and Bases. Den presenterar fler exempel på hur militariseringsprocessen angår de självklart be-rörda som anställda inom försvaret och försvarsindustrin. Den omfattar familjeliv i det militära, homosexualitet och sexuella trakasserier bland militärer, prostitution runt baser, maktförhållande mellan könen i protest- och motståndsrörelser, sexualiserat våld i krig och fred. Men den påverkar också biståndsverksamhet, filmindustrin som formar vår syn på vad krig är, liksom militärt inspirerat mode, leksaksindustrin och vardagsföremål vars utformning speglar en krigsmakts närvaro. Allt bidrar till att skapa en militariserade värdegrund som formar vår kultur i fredstid som i krig.
Enloe problematiserar strategier
I slutkapitlet problematiserar Cynthia Enloe de strategier som feminister engagerade mot militarisering har prövat.
• Hur kan man hjälpa kvinnor inom det militära som utsätts för sexism utan att det militära stärks i sin legitimitet?
• Hur kan man politiskt aktivera mödrar att organisera sitt motstånd mot krig utan att förminska dem till att vara enbart mödrar?
• Hur uppmärksamma våldtäkt som vapen i krig och mobilisera hjälpinsatser för de utsatta kvinnorna utan att dessa blir symboler för ”nationell förnedring” och utan att mobilisera manliga hämndaktioner?
• Hur kan feminister se till att fler feministiskt medvetna kvinnor tillsätts på ansvarsfulla poster som beslutsfattare på hemmaplan och internationellt utan att offra ett genusmedvetet kritiskt förhållningssätt?
Militariseringsprocessens bredd och det faktum att den innebär belöningar även för kvinnorna komplicerar kvinnors relationer till militarisering.
Sorgligt nog finns inte dessa böcker på svenska. Med sitt konkreta innehåll, sin förståelse av kvinnors livsvillkor och sin klokhet, kopplad till en livlig berättarstil, tydlighet och skärpa rekommenderas de dock varmt till den som kan läsa böcker på engelska. En extra ansträngning ger riklig belöning.
En av Cynthia Enloes tolv böcker finns dock översatt till svenska. Det är den första om militariseringen av kvinnors liv, utgiven 1989, Kvinna giv akt!. På engelska heter den Does Khaki Become You?. Ordleken i titeln är svårfångad i översättning. Passar du i khaki? men också Blir du khaki?. Boken ”kartlägger karaktären av och handlingsmönster i krigsmakten som institution”, står det på omslaget. Perspektivet är kvinnors roll inom det militära.
Vera Karlén

Kriget är inte över när det är över
Författaren och fotografen Ann Jones har varit konsult till FN i frågor som rör genusbaserat våld och dess samband med militarismen. Hon tillbringade ett år på resor genom krigshärjade länder i Afrika, Östasien och Mellersta Östern som representant för International Rescue Committee (IRC) i enheten Gender-Based Violence (GBV). Under denna tid bedrev hon projektet ”A Global Crescendo: Women’s Voices from Conflict Zones” där hon gav kvinnorna tillgång till kameror så att de själva kunde dokumentera sin efterkrigstillvaro och förmedla denna dokumentation i lokala fotoutställningar.
Kvinnorna inbjöd myndighetspersoner till dessa utställningar och krävde handlingsprogram för förändring.
Hennes bok innehåller berättelser från de kvinnor i fd krigsdrabbade länder som hon träffat under sina resor i Elfenbenskusten, Sierra Leone, Liberia, Kongo, Thailand och Irak. När de officiella krigshandlingarna upphört i ett land fortsätter krigets verkningar för civilbefolkning-en, särskilt för kvinnor och barn. De är skada-de, våldtagna, bortdrivna från sina hem. Skolor och sjukhus är förstörda. Många barn är föräldralösa och har utsatts för övergrepp, de är traumatiserade och har berövats sin barndom. Nu är det fred men övergreppen fortsätter. Militären kontrollerar vägarna. Normala civila strukturer av lag och ordning upphör att gälla i krig och när kriget tar slut överför soldaterna sitt krigsbeteende mot kvinnor och barn hemma. Krigets efterverkningar genomsyrar familjelivet. Män som själva utsatts för tortyr fortsätter att miss-handla, ja tortera, sin hustru och sina barn, i sorg och i ett raseri som egentligen gäller helt andra människor. Ett krig som en gång startats upphör aldrig, det drar sig bara tillbaka från den offentliga till den privata sfären och det våld som – ostraffat – utövas i hemmen mot barnen skolar in nästa generation till nya våldshandlingar.
FNs resolution 1325 från år 2000 fastställer att kvinnor ska delta på alla nivåer i fredsarbete och konfliktlösning. Dessvärre har denna resolution i praktiken ofta ignorerats med ursäkten ”Vi har inte tid”. Men FN-resolutionen 1820 från år 2008 som kräver ”ett omedelbart slut på allt sexuellt våld mot civila” fokuserar också på det faktum att våldtäkterna hindrar kvinnor från att delta i det offentliga livet, ett deltagande som är av avgörande betydelse för att bygga en hållbar fred. Våldtäkter och andra övergrepp i krigstid – och i fred – är inte bara ett problem för kvinnor, det är en fråga om internationell säkerhet och fred. När det inte finns en hållbar fred finns ingen trygghet.
Boken är ett mycket upprörande dokument över krigets vanvett och borde läsas av alla världens beslutsfattare som sänder unga män ut i krig som aldrig tar slut.
Anita Lilburn

Det sista manliga yrkesmonopolet avskaffades
Genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989
Fia Sundevall
Förlaget Makada

Varför ta 1865 som startpunkt? Jo, då bildades Sveriges första försvarsfrivilliga kvinnoförening, Damkommittén, som senare blev Röda Korsets kvinnoförening. Fokus var på sjukvård, med inspiration från Florence Nightingale. Och varför 1989 som slutpunkt? Då får kvinnor tillträde till de sista militära yrkesbefattningar som dittills förvägrats dem, att bli stridspilot och göra ubåts-tjänst. Sveriges sista yrkesmonopol bryts. Denna intressanta avhandling skildrar hur kvinnors deltagande i mili-tär verksamhet gradvis ökar under det dryga århundradet mellan dessa årtal.
Viktiga milstolpar
Viktiga milstolpar på vägen är första världskriget då kvinnors insatser med insamling av kläder och fältutrustning får stor betydelse. Den svenska lottarörel-sen bildas 1924 och erbjuder marktjänst åt värnpliktiga under fältövningar. Man lagar ärtsoppa. Under andra världskriget vidgas lottornas arbetsuppgifter, vilket öppnar för en uppmjukning av den strikta arbetsdelningen, styrd av sterotypa könsroller. 1970-talets jämställdhetsdebatt börjar ställa krav på könsneutral värnplikt. Politiken aktiveras, utredningar tillsätts och 1980 rycker kvinnor in för första gången. Gradvis får de tillgång till allt fler yrkesområden inom försvaret.
Inget jämställt försvar
Tilläggas bör att avskaffande av yrkesmonopolet ingalunda lett till ett jämställt försvar. Hela tiden har den manliga värnplikten bromsat en sådan utveckling. Under 2000-talet är Sveriges omställning till ett insatsförsvar med sikte på intervention utomlands, samt avskaffande av värnplikten två stora förändringar. Vad de kommer att innebära för kvinnligt deltagande i försvaret får man forska vidare om.
Vera Karlén

Våldet är komplext i Kongo

SIDA har gett ut en intressant rapport, tyvärr än så länge bara på engelska, om våldet i den Demokratiska Republiken Kongo DRK, The Complexity of Violence, Våldets komplexitet.
Författarna, två svenska forskare, Maria Eriksson Baaz och Maria Stern vid Institutionen för globala studier i Göteborg, har intervjuat soldater på plats för att närma sig en förståelse av drivkrafterna bakom våldtäkter som begås mot kvinnor och barn i det våldsdrabbade landet. De intervjuade är regeringssoldater, eftersom de var den enda gruppen man hade tillgång till.
Forskarna frågar sig:
• är kongolesiska soldater av sämre sort än soldater på andra håll?
• är våldet en spegling av ett utpräglat kvinnoförakt invävt i det kongolesiska samhället?
Systematiska våldtäkter som vapen i krig har erkänts internationellt som krigsbrott och brott mot mänskligheten, som ett sätt att förnedra fienden och tvinga till underkastelse.
De två författarna ser dock vissa problem med att så starkt fokus har riktats i Kongo mot det sexualiserade våldet som en våldskategori för sig, oberoende av andra former av våld som förekommer såsom massavrättningar, systematisk tortyr, tvångsrekrytering och tvångsarbete.
Om annat våld förekommer där människor slaktas urskillningslöst, barn som gamla, bör inte det väcka avsky och uppmärksammas på samma sätt?
Vill man få en så korrekt helhetsbild som möjligt av vad som händer i Kongo gäller det att också ta hänsyn till många faktorer, arméns struktur, hur det militära och det civila samhället samverkar, människors levnadsvillkor mm. En förenklad sanning är inte sann. Vi får leva med att verkligheten ofta är mer komplicerad än vi tror.
Brist på professionalitet i armén
En faktor att ta hänsyn till för att förstå våldets utbredning är arméns uppbyggnad och sätt att fungera. Här finns brist på professionalitet och utbildning som leder till bristande respekt från det civila samhällets sida.
Soldaterna är avskydda av civilbefolkningen, vilket i sin tur föder frustration hos soldaterna.
Det finns oklara strukturer med parallella befälskedjor som skapar förvirring och brist på ansvarstagande. Brist på ledarskap och disciplin leder till alkohol och droger då alla hämningar släpper.
Det finns heller inga rutiner eller mekanismer för att utesluta speciellt våldsamma soldater som är olämpliga att bära vapen. Gamla samhälleliga mönster och föreställningar förutsätter att en anställning ger förmåner som bör utnyttjas maximalt. Familj och släkt förväntar sig bli försörjda. Således är korruptionen inbyggd.
Fattigdom och tvångsrekrytering
Fattigdom, dvs att lönerna är låga och ofta inte ens betalas ut, leder också till att soldaterna tar från sin omgivning, med våld om så behövs. Man slåss om förmånen att tjänstgöra i ”rikare” områden, där det finns mer att ta.
Motivation saknas hos många som tvångsrekryterats eller som i brist på andra valmöj-ligheter låtit sig värvas. Många av de tjänstgörande har tidigare varit barnsoldater och är socialiserade till våldsutövning och plundring. De är förmodligen själva traumatiserade av det våld de utsatts för och som de själva utfört.
Straff förekommer sällan. Gränser för det till-låtna suddas ut. Soldaterna själva vet att våld-täkt är förbjudet och anser att kännbara straff är en nödvändig väg att gå. Men skulle någon arresteras för sina gärningar är det juridiska systemet undermåligt och tilliten till det svagt.
Våldtäkter ofrånkomliga
Författarna framhåller dock att fattigdom i sig inte är den främsta förklaringen till det sexual-iserade våldet. Det handlar snarare om hur en militariserad manlig sexualitet ser ut och vilka uttryck den får.
En soldats könsdrift anses som en obändig naturlig kraft som i längden kräver tillfredsställelse, i och för sig inte ovanligt i militära kretsar. Normalt för dessa soldater är att betala för sex. I intervjuerna resonerar de att även om våldtäkt inte är något de skryter över, så är det ofrånkomligt i sammanhang då de inte har tillgång till ”normalt” sex, t.ex. inte har pengar, och är alltså då i princip ”normalt”. Det blir ett sätt att återupprätta självkänslan, den egna manligheten och kontrollen, ett tankesätt som uppmuntras i sammanhang där en våldskultur härskar.
Andra faktorer finns som gör situationen än mer komplex. T.ex. att fastställa exakta händelseförlopp är inte alltid enkelt.
Det förekommer att kvinnor rapporterar våldtäkt för att få hjälp och stöd, kanske pga en svår social situation som inte är direkt relaterat till våldshandlingar orsakade av kriget. Det kan bli en form av utpressning. Sexrelaterat våld förekommer ganska allmänt utanför kriget, ofta inom familjen. Det är allmänt känt att våldtäkt ökar i samhällen i konflikt.
Vad bör göras
Vad bör då göras, enligt författarna? Omfattande insatser krävs:
• ta ett helhetsgrepp om problematiken kring brott mot mänskliga rättigheter, där våldtäkter ingår
• tillgodose behovet av reproduktiv hälsovård för kvinnor, inte bara de som utsatts för våld-täkter
• juridisk hjälp och upprättelse för offren
• utesluta våldsverkare ur armén och ta itu med brott mot reglementen
• förbättra utbildningen på alla nivåer och skärpa krav på professionalitet inom armén
• se till att lönesystemet fungerar effektivt
• förbättra relationerna mellan det civila samhället och det militära, t.ex. genom dialog
• erkänna att även soldater är utsatta för sexualiserat våld och har rätt till rehabilitering
Rapporten finns tillgänglig på nätet: www.sida.se Sök efter “The complexity of violence”.