Kvinnor i blickpunkten

Kvinnors kamp för fred synliggörs

På Nobeldagen den 10 december arrangerar nätverket Ofog en stadsvandring genom krigsförberedelsernas och fredsinitiativens Stockholm.
Under stadsvandringen avslöjar Ofog hur krig utrustas, planeras och finansieras från själva hjärtat av Stockholm. Lyckligtvis sker det inte utan motstånd. Utpekandet av krigsprofitörer kommer därför varvas med inspirerande exempel på fredsmanifestationer – och med berättelsen om vapenmånglaren som blev fredsprisgrundare.
Agneta Norberg har skrivit en text om fredskvinnor som ska användas vid de olika stationerna.

Kavalkaden av fredskvinnor inleds med den pacifistiska ekofeministen Elin Wägner, (1882-1947). Hennes texter och tankar är lika giltiga i dag som för 100 år sedan, när det gäller freden, kvinnokampen och miljön. Hennes civilisationskritik var ett tidigt exempel på ekofeminism. Det patriarkala samhällssystemet har så långtgående konsekvenser för kvinnornas liv att det måste till en systemomvandling, ansåg hon. ”Hysterisk och ursinnig”, var omdömet från några pressgrannar, när hon förde fram sina idéer i tidskriften Tidevarvet. Elin Wägner svarade: ”Ja, vi är påstridiga och högljudda. Men det går inte att jämföra med maskulinismen som regerar samhället uppifrån och ned, den härsklystna och allestädes närvarande mansmakten under vilka kvinnorna lever”. (Tidningen Tidevarvet, 1932) 1935 deklarerade Elin Wägner kvinnornas vapenlösa uppror mot kriget.

Kvinnorna i Kiruna.Den 3 oktober 2011 samlades Kvinnor för Fred i Kirunas centrum i Norrbotten. De satte sig ned vid en klockstapel i stadens mitt och höll upp plakat där de skrivit protester mot att Sveriges krigsmakt utprovar förarlösa plan i NEAT- North European Aerospace Testrange – Europas största krigsträningsområde. Eftersom 3 oktober är Internationella barndagen hade de ett plakat med texten: ”Barn måste få växa upp utan att dödas i krig av drönare”. Dessa protesterande kvinnor är en länk i en lång historisk kedja av kvinnoaktioner för fred i Sverige och i världen. Kvinnor för Fred i Kiruna har under många, många år oförtrutet protesterat mot de nära nog dagliga krigsövningarna i deras luftrum. De har med egna ögon sett hur USA/NATO har förvandlat Norrbotten mer och mer till att bli en krigsträningsarena. NATO ut ur Norrbotten är deras slogan.

Andrea Andreen, (1888-1972), var läkare, forskare och aktivist. Hon var ledande inom Svenska Kvinnors Vänsterförbund och myntade devisen: ”Mänskligheten måste utrota kriget, innan kriget utrotar mänskligheten”. Under 50-talets kalla krig i Sverige bidrog hon starkt, tillsammans med andra kvinnor, till att Stockholmsappellen fick en sådan framgång i Sverige. 300 000 modiga män och kvinnor stödde den med sina namn. Detta var en appell mot kärnvapen i världen, som samlade 500 miljoner namn världen över. Andrea Andreen reste bl.a. till Korea mitt under det brinnande kriget där och kunde slå fast att USA bedrev bakteriologisk krigföring och spred böldpest, kolera och mjältbrand. Kommissionens rapport om dessa krigsbrott lades fram 1952. Men de som ifrågasatte Koreakriget hånades i Sverige som förrädare och verktyg för Sovjetunionens politik.

Helen John, 75 år, var den som med fasa insåg att USAs utplacering av kryssningsrobotar i Greenham Common utanför London, skulle utlösa ett kärnvapenkrig. 1981 kedjade hon fast sig vid basen som en av de första kvinnorna. Tusentals kvinnor samlades så småningom runt basen, som utvecklades till att bli ett föredöme för kvinnoledda ickevåldsaktioner. 12 december 1982 omringades basen av 30 000 kvinnor som krävde att kärnvapnen skulle bort. Kvinnornas aktioner blev kända över hela världen och svenska kvinnor inspirerades mycket av deras kamp och flera reste till Greenham Common och deltog i ockupationen av basen. Efter 14 år lämnade kvinnorna basen då den stängts och kryssningsrobotarna tagits bort. Stängslen är nu borta och får betar på området. Kvinnorna har nu flyttat och protesterar vid USAs största spionbas Menwith Hill i Yorkshire där de arresteras nästan dagligen.

De nordiska kvinnornas fredsmarscher. USAs utplaceringen av kryssningsmissilerna i centraleuropa utgjorde ett akut hot om kärnvapenutplåning. Sommaren 1981 marscherade de nordiska kvinnorna till fots från Köpenhamn till Paris och krävde Nej till kärnvapen i öst och väst. Året därpå gick marschen till Sovjetunionen där kravet var: Nej till kärnvapen i öst och väst- Ja, till nedrustning och fred. Kvinnorna åkte tåg från Helsingfors till Leningrad och marscherade genom miljonstaden Leningrad i olika riktningar i tre dagar. Därefter tåg till Moskva och marscherade där i olika riktningar i denna miljonstad i tre dagar. Därefter Smolensk och Minsk. De nordiska kvinnorna blev mycket väl mottagna av ryska kvinnor som mindes andra världskrigets fasor. I augusti 1983 flög de nordiska kvinnorna över till New York och marscherade därifrån till Washington. Kraven denna gång var: Nej till kärnvapen i öst och väst. Vapenmiljarderna till mat och arbete. Vid möten med USA publiken visades filmer från fredsmarschen i Sovjet. Många i publiken grät när de insåg att ryssarna ju såg ut ungefär som dom. Men mottagandet var blandat. Förutom applåder när kvinnorna kom marscherande genom städerna kunde höras: Nuke Europe.

Filmaren Maj Wechselmann. En fredskvinna av stora mått är Maj Wechselmann, som genom sin bok Till kamp mot vapnen, 1980, gav oss kvinnor och män en viktig kunskap om sambanden, för att bli bättre fredsarbetare under det kalla kriget. Hon kopplade samman antimilitarismen, feminismen och klasskampen, utplundringen av tredje världen, vapenindustrin och kampen om råvarorna. Men det Maj Wechselmann är mest känd för, är sina upplysande och omskakande filmer. Den allra senaste 2011 är: Det är upp till dig! Den visar Lundin Oils skamliga terror mot befolkningen i Ogaden och Sudan för att få tillgång till oljan. Samt Carl Bildts delaktighet. Sitt genombrott fick Maj Wechselmann med filmen om Wiggen 37 ett militärplans historia. Hon har skildrat ohyggligheterna i kriget i Irak i filmen: Irak från början till slut, 2004. Filmen om den ryska ubåten i vår skärgård 1985, Ubåt! En till sannolikhet gränsande visshet, väckte stor uppmärksamhet, eftersom hon kunde visa med grundlig undersökning vad som verkligen hände vid ubåtens grundstötning.

Angie Zelter, Ellen Moxley, Ulla Röder. År 2001 tilldelades tre remarkabla kvinnor Right Livelyhood Award eller Det Alternativa Nobelpriset, för sina stora insatser, för kärnvapennedrustning. Angie, Ellen och Ulla rodde över till forskningsplattformen Maytime, som låg i viken Loch Goil i Faslane, Skottland, där de kärnvapenbestyckade Tridentubåtarna lägger till. Forskningen består i att göra Tridentubåtarna ännu mer tystgående, när de inför en ovetande befolkning, patrullerar världshaven med sin folkmordslast av kärnvapen. Kvinnorna klättrade in och kastade ut alla datorerna och andra instrument för död och förintelse i Loch Goil. Efter denna aktion satte de sig ner och öppnade sina termosar, tog fram sina mackor och väntade på polisen. De fick priset för att: ”De visade en praktisk modell för en etisk, moralisk, öppen ickevåldsaktion för att avlägsna kärnvapnen från jordens yta”.
Angie Zelter var för övrigt en stor inspiratör när Ofog genomförde sina ickevåldsaktioner i NEAT i Luleå juli 2011.
Agneta Norberg