Artiklar

Kvinnor osynliggörs inom nationalekonomin

Nationalekonomin är ett stort ämne med stort politiskt inflytande, men de verkligheter som konstrueras och reproduceras inom nationalekonomins huvudfåra är närmast genusblinda och när kön inte ignoreras helt som variabel så används ofta ett perspektiv som cementerar befintliga strukturer.

De grundantaganden som görs är problematiska. Preferenser tas för givna och de skillnader som ligger till grund för den könsmärkta arbetsdelningen ses som naturliga. Det normativa budskapet blir att man inte ska försöka ändra på den könsmärkta fördelningen mellan hemarbete och annat arbete. Det är nämligen effektivare att dela upp arbetet och på så vis specialisera sig inom ett område. Dessutom anses kvinnor arbeta i hemmet eller med lågbetalda arbeten som ett resultat av frivilliga och rationella val.

Resonemanget bygger på biologisk reduktionism och en övertro på att dessa val är frivilliga och rationella. Den sociala och kulturella aspekten av könsroller ignoreras och man problematiserar inte heller de ojämlika maktförhållandena, det vill säga att män tjänar och kvinnor förlorar på dessa strukturer. Kort sagt kan man säga att när ett genusperspektiv anläggs inom huvudfåran så saknas den feministiska maktanalysen.

Det tas ingen hänsyn till att mäns och kvinnors olika preferenser är kopplade till socialiserande institutioner i ett mansdominerat samhälle. Val är en funktion av sociala normer och bör tolkas i en kontext. När könsroller väl är fastställda så verkar de både självuppfyllande och självförstärkande. Att kvinnor ställer upp på den ojämlikt könsmärkta arbetsdelningen betyder inte att de accepterar den, det kan helt enkelt betyda brist på alternativ.

Nationalekonomer har stort politiskt inflytande då deras roll ofta innefattar att förutse och utvärdera resultatet av olika politiska beslut. Politiska beslut får ofta olika konsekvenser för de olika könen, och utan en förståelse av dessa olika effekter riskerar besluten att bli dåligt utförda eller ineffektiva i att nå sina mål.
Ett exempel är analysen av den ökade avgiftsfinansieringen som skett inom äldreomsorgen. För det första så nyttjar kvinnor äldreomsorgen mer än män eftersom de lever längre. Dessutom har kvinnor betydligt mindre ekonomiska resurser än män även som pensionärer. Således slår de höjda avgifterna hårdare mot kvinnorna. Att ignorera det oavlönade hemarbetet i analysen leder lätt till skeva slutsatser.

Kvinnor står som bekant för en överväldigande del av det oavlönade arbetet. När den offentliga äldreomsorgen minskar som ett resultat av ökade avgifter betyder det inte nödvändigtvis att mindre arbete utförs. Det är snarare så att avlönat och synligt arbete förvandlas till oavlönat och osynligt. Att inte ta hänsyn till detta är att osynliggöra kvinnors verklighet.

Då kvinnor i allmänhet är gifta med äldre män, som i sin tur har en lägre medellivslängd, så åldras kvinnor oftare än män i ensamhet. Det kan mycket väl förklara varför män är mer priskänsliga än kvinnor beträffande äldreomsorg. Men det är som bekant inte bara makorna som står för anhörigomsorgen. Döttrar, och till och med svärdöttrar, står för en större del än söner gör. När betalt arbete omvandlas till obetalt arbete så förstärks de diskriminerande könsrollerna, vilket drabbar alla kvinnor. Självklart missas denna aspekt när preferenser ses som exogena, styrda av yttre orsaker och stabila, och logikens ting blandas ihop med tingens logik.

Med androcentriska glasögon så ställs inte rätt frågor men framför allt så ges fel svar. Effekter måste synliggöras och strukturer blottläggas. Det är således uppenbart att feminismen måste flytta fram sina positioner inom den nationalekonomiska disciplinen.
Marlene Svensson och Andreas Kotsadam

Tags: Nummer 1/10