Clara Eisner föddes 1857 i en liten by i Sachsen, där hennes far var lärare och klockare. Senare flyttade familjen till Leipzig, för att barnen skulle få en utbildning. Clara gick på ett lärarinneseminarium, där hon gick ut med bästa betyg. På seminariet kom hon i kontakt med socialismen. Hon träffade också en rysk revolutionär, Ossip Zetkin. Men när socialdemokratin förbjöds, utvisades Zetkin, och Clara följde honom i exilen i Frankrike. De fick två barn och Clara tog hans namn. De levde i misär i Frankrike och Ossip ådrog sig tbc. Han avled 1897.
Samma år var Clara med och arrangerade den Andra Internationalen i Paris. Här höll hon ett flammande tal om kvinnors rättigheter. Till skillnad från många manliga kamrater, hävdade hon att kvinnorna måste bli ekonomiskt oberoende. Många män var rädda att kvinnornas arbete kunde leda till att deras löner pressades ned, men Clara hävdade att arbete var förutsättningen för kvinnans ekonomiska självständighet.
När de anti-socialistiska lagarna upphörde att gälla, flyttade hon hem igen till Tyskland, där hon blev redaktör för den socialdemokratiska kvinnotidningen Gleichheit (jämlikhet). Hon jobbade med tidningen i 25 år. Hon propagerade bland annat för lika lön och kvinnlig rösträtt. Hon menade att socialism och feminism är oskiljaktiga. Feministisk frigörelse är bara möjligt i ett socialistiskt samhälle. 1899 gifte hon sig med den arton år yngre konstnären Friedrich Zundel.
Clara Zetkin var aktiv i internationella socialistiska organisationer. 1910 blev hon ordförande i Internationella Socialistiska kvinnoförbundet. Vid Andra Internationalens kongress i Köpenhamn 1910 tog hon initiativet till den Internationella kvinnodagen. De första åren firades den på olika dagar. Det måste vara en söndag för att arbeterskorna skulle kunna delta. Men efter 1921 firades dagen alltid den 8 mars, till minne av den ryska februari-revolutionen som startade efter att kvinnorna gick ut på gatorna och demonstrerade för arbete och bröd.
Clara Zetkin blev ordförande i Kominterns kvinnoutskott. Kvinnodagen markerades med demonstrationer och möten. Andra världskriget satte tillfälligt stopp för firandet, men 8 mars 1945 hölls ett stort möte i Albert Hall i London med ett par tusen deltagare från 20 nationer.
När första världskriget började tillhörde Clara en radikal falang som motsatte sig krigskrediterna som socialdemokraterna hade gått med på. Tillsammans med Rosa Luxemburg och Carl Liebknecht bildade hon Spartacusförbundet, som tog starkt avstånd från kriget. Luxemburg och Liebknecht mördades 1919 och slängdes i Landwehrkanalen i Berlin. Men Clara var med och bildade det tyska kommunistpartiet 1919.
Hon representerade kommunistpartiet i den tyska riksdagen fram till 1933, då Hitler förbjöd partiet. De sista åren tillbringade hon i exil i Moskva, där hon var motståndare till Stalin. Trots det begravdes hon vid Kremls mur när hon dog 1933.
Aase Bang
Diskussion
Comments are disallowed for this post.
Comments are closed.